Jag tar lite tillbaks min tidigare kommentar om att jag inte ska blogga. Det finns inget roligare än att skriva! Sen om det finns ett merintresse för andra att läsa det man skriver är väl en annan femma förstås. Har genom åren skrivit en form av dagbok på mer eller mindre kontinuerlig basis. Det är helt otroligt hur snabbt man glömmer men när man väl sedan läser det man skrivit så minns man fort igen! Speciellt när barnen var små, extra synd att tiden och orken inte fanns där och då att dokumentera mer. Iallafall för att återgå till skrivandets njutningar (?) så har jag insett att det är en viktig kanal för mig att få utlopp för mina tankar. (Lustigt att det ska finnas ett sånt behov. Hur gör andra utan detta behov? Skjuter prick på ekorrar eller tutar ilsket på cyklister i trafiken?) Har starka planer på att förkovra mig mer till våren. Efter så många år inom den grafiska branschen skulle det vara roligt och utmanande att bygga på "bordet med ett extra ben" och kanske ha möjligheten att vidga vyerna. Som sagt, mitt yrkesval är helt rätt för mig men efter 16 år känns det som om jag stött på alla utmaningar som finns att få.

Här är iallafall en bild på 2 fina systrar! Tjejen till höger är min bästaste vän Pia och jag har valt fotot för den glädjen som tjejerna utstrålar. Martina har jag sett växa upp och det känns ibland lite surealistiskt att numera se henne som mamma... hon var ju liksom den lilla skitungen när vi var tonåringar. 

Pia och jag har känt varandra sen vi var 8-9 år. Hon började i min klass och kanske var vi inte dom bästa vännerna då (hon med norrländskt påbrå och manér från teaterskola vllket resulterade i gratisshower på skoltrappan) men i tidig tonår fann vi varandra och utvecklade en vänskap som håller än idag. Vägen hit har varit krokig men det är ju bara naturligt eftersom man hamnar i olika faser i livet. Jag fick barn runt 25 och då var hon i värsta jobb och partysvängen. Sen skaffade hon barn och då var det liksom "ah määäääääh inget partajande nu eller?" för då var mina lite större. Iallafall, summa summarum så är det viktigt att ha goda vänner. Och ikväll ska jag på "poolparty" (fast det är för kallt och regnigt för poolen) med jättefina tjejer från mitt förr-förra jobb. Kan inte kalla dom för bara gamla arbetskompisar längre, det är ursprunget, dom är mina goa vänner! Så korka upp rosévinet och harkla struparna för det blir en blöt skitsnackarkväll!